Hur bra är bra?

Hur bra ska det vara för att det ska vara bra? Har funderat på det idag, under en lång mörk enslig promenad när vinden rev i löven och gatlyktornas ljus darrade.

Hur ska något vara för att man själv ska uppfatta det här och nu? Efterkonstruktionen blir väl sällan lika bra, eller var det verkligen så dåligt som jag minns? Eller måste nuet vara så pissigt för att man inte ska missa det, hur kan man gå runt så länge utan att märka att något är så fel eller har varit d¨ligt så länge? Hur kan man bli så ouppmärksam?